Oktober börjar gå mot sitt slut. Tråkiga november står för dörren, en lång seg transportsträcka på väg mot DECEMBER och JULEN.
Jag älskar julen. Och i synnerhet älskar jag den SVENSKA julen. Hur så många människors förväntningar och barnsliga glädje i kombination med massor av stearinljus, adventsljusstakar och adventsstjärnor lyser upp mitt i den mörka och kalla vintern. Min erfarenhet är att italienarna i allmänhet inte har samma känslor för julen.
Tyvärr vågar jag inte fira jul i Sverige längre. I alla fall inte så länge jag reser med ett litet barn. Vi har så dåliga erfarenheter av att flyga på vintern (försenat bagage som leder till julafton utan julklappar, landning i Oslo i stället för Göteborg pga dåligt väglag osv) så vi föredrar att besöka Sverige under sommarhalvåret.
Så när jag nu måste fira jul i Venedig försöker jag göra det bästa av det. Dels försöker jag bli en julmissionär, vilket funkar ganska bra. Jag har fått många italienska vänner och kollegor att upptäcka julmusik, glögg och pepparkakshus. Anordnar så gott som varje år en liten julfest där jag försöker "frälsa" ytterligare några personer.
Har tyvärr inte lyckats frälsa min italienske make ännu. MEN den treårige sonen verkar ha blivit en julälskare! Redan nu frågar han varje dag om det är jul snart, om vi inte kan börja förbereda NU. Han minns granen, polkagrisstängerna, paketen, pepparkakorna och lussekatterna, musiken...
Så nu går vi i väntans tider han och jag. För innan det blir första advent får vi ju inte göra någonting!
Men kanske får man redan uttrycka en önskan: Må det bli en god jul för oss alla!
