Jämställdhet?

Idag var det dags för första föräldramötet inför treårige sonens förskolestart. Tjugofyra barn ska skolas in och representanter för tjugo barn var där. Könsuppdelningen var följande:

- 1 moster (med systerdottern)
- 2 föräldrapar (mamma och pappa till samma barn)
- 17 mammor
- 1 pedagog med psykologi-inriktning
- 7 kvinnliga förskolelärare
- 4 extra personal (3 kvinnor, 1 man)

Totalt 35 personer - 3 män, 31 kvinnor, 1 flicka

Jag vet inte om det beror på att jag är svensk eller på att jag inte tycker om att få mina fördomar bekräftade, men det kändes bara så väntat att jag blir trött.

Ok (eller kanske inte?) att nästan hela personalstyrkan består av kvinnor. Men varför var vi så många mammor, och så få pappor, och INGEN pappa utan mamma? Ska försöka mig på att ge några svar:

- De två föräldra-paren som var där tar hälften av ansvaret för barnen och deras uppfostran, ger barnen lika delar kärlek, närhet och tid. Både mamman och pappan (jag känner båda familjerna) tycker det är viktigt att få vara med och höra om barnets framtid på en ny skola. Härligt. Tyvärr ganska ovanligt här i trakterna. Men ändå, det finns och inger hopp om framtiden.

- Vissa mammor var gravida och därför, enligt italiensk vana, hemma och lediga. Praktiskt och bra i detta fall.

- Vissa mammor jobbar inte. Av olika anledningar. Till exempel för att barnomsorgen inte är tillräcklig. I augusti tar ingen hand om dina barn (om du inte har närboende friska och lediga far- och morföräldrar). Och när ett normalt jobb är cirka 10 timmar (om man räknar jobb, lunchrast och vägen från och till jobbet) så täcker dagis/förskola ofta cirka 7-8 timmar. I bästa fall. Och om någon ska säga upp sig för att ta hand om barnen så är det så väldigt sällan mannen. För han tjänar oftast bäst. Och tycker inte alltid att han är så "bra med barnen", inte som deras mamma i alla fall.

- Vissa mammor arbetar liksom sina män men det är ändå självklart att när det gäller barnen så är det mamma som ska hålla i tyglarna. Ibland är det roligt, ibland är det arbetsamt. Men kanske skulle även en man ha glädje av att göra det då och då. Och kanske skulle mamman ibland vara glad för lite "avlastning" eller som man kan kalla det på svenska, "delat ansvar" och därmed delad glädje och i slutändan dubbel eller kanske trippel glädje. För barnet uppskattar nog också två delaktiga föräldrar som delat på arbete, ansvar, lek och glädje.